Badrumsrenovering i sekelskifteslägenhet, Vasastan
Gjutbjälklag, snedställda väggar och en stam från 1928 — tre saker som avgör hur ett badrum i innerstan måste byggas.
Lägenheten ligger i ett hus från 1928 och badrummet hade renoverats senast på nittiotalet — utan tätskikt värt namnet. Beställaren ville ha ett badrum som håller i trettio år, inte fem, och ville veta i förväg vad som fanns bakom väggarna.
Vi började med att öppna upp
Innan offerten gjorde jag en hålöppning vid golvbrunnen. Det är den halvtimmen som avgör om priset håller: bjälklagets tjocklek styr om golvbrunnen kan bytas rakt ner eller om avloppet måste dras om i tak hos grannen under.
Här fanns 40 mm att jobba med. Det räckte för en ny golvbrunn av rätt typ, vilket gjorde att vi kunde hålla oss inom lägenheten och slippa avtal med grannen.
Rören drogs synligt i schakt — med flit
Alla vattenledningar ligger i rör-i-rör med tydliga kopplingar i inspekterbart schakt. Läcker en koppling om tio år syns det i skåpet istället för i grannens tak. Det är precis vad branschreglerna Säker Vatten är till för, och det är inget man ser på det färdiga badrummet — men det är skillnaden mellan ett jobb som håller och ett som gör dig av med självrisken.
Tätskiktet lades av plattsättaren jag arbetat med i tolv år, med mig på plats vid genomföringarna. Där uppstår nästan alla vattenskador — inte i mitten av golvet.
Tre veckor, en dags förskjutning
Vi räknade med femton arbetsdagar och landade på sexton. Den extra dagen gick till en gjuten kant som var snedare än väntat. Beställaren fick veta det samma dag den upptäcktes, inte på slutfakturan.
Vid överlämningen fick lägenhetsinnehavaren Säker Vatten-intyg, bilder på allt som byggdes in och en kort genomgång av avstängningsventilerna. Sådant är värt något den dagen lägenheten ska säljas.